Med äventyr i fokus

Det är inte alltid man vill, kan eller ens borde fota actionsporter även om det är det man gillar mest. Ibland är det bra på att torrträna också. Med torrträna menar jag att fota utan någon modell, utan någon action. Alltså bara rätt ut i naturen.

Men givetvis blir det inte så bra om man bara planlöst fotar rätt ut i skogen. Utan tänk snarare så här, fotografera som om du skulle fota action, men låt actiondelen endast ta plats i ditt huvud. Åker du ut på egen hand kan du i lugn och ro fundera på kompositioner, platser, se hur ljuset faller. Allt sånt som kan bli lite stressat om man är ute och fotar med några som hellre vill hålla igång än stå och vänta på att du ska försöka hitta linjer som sammanstrålar mellan träden.

Jag gör det själv alldeles för sällan, men när jag gör det så märker jag oftast att det ger ganska mycket. Så ut och torrträna med er.

På fredag är det Vernissage för en utställning med mina cykelbilder! Vernissagen och utställningen är på Addnatures butik på söder i stockholm. Adressen är Högbergsgatan 30(eller om det är 29), själva vernissagen börjar vid 1800 och håller på till 1900, men det går givetvis att komma tidigare om man vill titta lite i butiken också.

Så om ni vill träffa människan bakom den här bloggen, eller bara vill titta på lite mountainbikebilder så är ni alla varmt välkomna på fredag! Se det som en bra start på en AW!

Det här blir ett inlägg om ett misslyckande, självgodhet och sjukdom. Allt kan för min egen del sammanfattas med två ord: fota halvvasan.

Min sambo bestämde sig i höstas för att åka halvvasan, en tanke dök upp i mitt huvud: jag åker med och så fotar jag medan jag åker. Jag har tidigare i min idrottsliga karriär tränat och tävlat lite i längdskidåkning och jag har åkt sedan jag var två år gammal. Min sambo har inte åkt i närheten av lika mycket som mig och i all min självgodhet tänkte jag att jag är ganska mycket starkare än henne, både i armar och lungor.

Min sambo har tränat duktigt och hållit i gång, jag satt mest på arslet och tänkte att det här gör jag på rutin. Fail.

Helgen innan loppet blev jag sjuk, förkyld som en lungsjuk och feber är inte direkt en kalasbra uppladdning. Jag sov heller inte en hel natt tre fyra dagar innan loppet på grund av hosta. Allt var upplagt för att jag skulle skita i att åka, men tjugo minuter innan vi skulle åka mot Mora (där vi skulle sova) var jag feberfri och följde med. Det skulle jag inte ha gjort.

I starten kändes det rätt ok, jag anade att jag hade dåligt fäste. Korrekt. Redan i första uppförsbacken fick jag släppa min sambos rygg ur sikte för att valla om. Hon väntade in mig två gånger men jag var chanslös. Jag vill gärna skylla på sjukdomen, och det är nog delvis sant. Men det var nog även delvis min ganska nonchalanta inställning till träningen som gjorde att jag vek ner mig.

Det hela slutade med att min kära sambo gick i mål 25 minuter före mig och jag såg inte till henne efter Oxberg. Så speciellt många bilder blev det inte, men jag har lärt mig min läxa. Jag ska inte åka Halvvasan fler gånger.

Alla som är intresserade av foto kan inte ha undgått att Nikon har släppt sitt nya flaggskepp D4. Jag såg en film som Corey Rich spelat in med kameran för att promota den och visa hur bra dess videoegenskaper är. jag måste säga att jag är impad, riktigt snyggt:

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här. I våra instruktioner för de här bloggarna står det att vi inte ska be om ursäkt för det eftersom det är våra bloggar. Men det känns lite tråkigt att jag inte hunnit med, en anledning är att jag känt att jag inte haft några tillräckligt matiga grejer att skriva. Men nu tänkte jag strunta i sådana argument och skriva lite mer men kanske mindre grejer.

Här kommer därför ett tips på en liten grej som jag inte fattar att jag inte skaffat tidigare. Det är en liten hållare för tre hotshoeblixtar. Jag använder uteslutande små hotshoeblixtar när jag fotograferar med blixt, det är oftast det enda jag kan få med på ett smidigt sätt. Jag har oftast inte plats eller ork att släpa med mig stora tunga blixtaggregat ut i skog och mark. Nackdelen med de små blixtarna är att deras kraft inte alltid är tillräckligt. Den här lilla grejen löser i alla fall rätt många kraftrelaterade problem.

Jag har även börjat använda den även om jag inte behöver kraften från två eller tre blixtar. Om jag använder två blixtar istället för en, så kan jag halvera styrkan som varje blixt levererar jämfört med om jag skulle ha en blixt. Då får jag kortare laddningstider och kan fota snabbare och längre serier med blixt. Smart grej, korkat av mig att inte komma på det förrän nu.

Jag köpte min på fotomässan av kaffebrus.com, det är deras billigaste variant för jag ville bara testa. men den verkar hålla ihop bra. Om man verkligen fastnar i det här med att köra multipla blixtar kan man investera i ett foursquare-system. Men det är nog inget för mig, än.